Nu skulle jag ge bort min högra arm för att fylla 11 år igen. Att få en chans att börja om och hinna ta ifatt.
Att fylla ytterligare ett år äldre svider lite grann.
Jag är så sen, så långt efter de flesta andra.
Jag är 22 år på pappret, men inuti skulle jag nätt och jämt klassas som 15.
Jag har inte så mycket att komma med.
Jag har inget körkort (men det är iförsig på G!) ingen utbildning, inte ens gymnasiekompetens.
Jag vet inte vem jag är, vem Jessica verkligen är. Jag vet inte vad jag vill arbeta med, vet inte vad jag har som är mig. Jag vet inte om jag verkligen tycker om rosa, eller om det bara är något som hanger kvar på automatik.
Jag vet inte ens vad jag har för bh- storlek.
Men jag har lovat mig själv ett födelsedagslöfte. Jag ska verkligen försöka lägga det förflutna bakom mig, lämna det och därmed hoppas att bitterheten försvinner där bakom också.
Jag ska leva efter clichén i nuet och sieze the day.
Jag ska tänka på det jag faktiskt har istället för att begrava mig i det dystra "Tänk Om…"
Eller födelsedagslöfte är fel ord, jag ska göra ett födelsedagsförsök. :)
After all, jag kan ju inte vara helt tom. Jag har ju ändå funnits i 22 år...
 |
| I morse väcktes jag av att personalen kom in kl. 07 med sång och frukost på sängen. :) |
13 kommentarer:
Grattis även här fina du... Du har många år att ta igen, men du har ännu fler framför dig. Kämpa min vän, ge aldig upp!
Kram
Veronica
Nej, du har inte gått ut gymnasiet, du har inget körkort och jobb. Men vet du? Du har väldigt mycket annat. Du ÄR mycket mer än dina sjukdomsår och diagnoser. Du har gått igenom ett helvete, och du gör fortfarande, men bakom allt det där så finns du, Jessica, som har en sådan hejdundrandes kraft, som har ett jävlar anamma(det VET jag, det vet alla som har träffat dig) och jag är helt och hållet övertygad om att du kommer gå segrande ur det här. Ut ur mörkret och in i ditt liv, i din framtid som finns där och som du kan göra vad du vill med. Du är så stark, hade du inte varit det skulle du aldrig kommit hit. Du är 22 år, det du har gått igenom under de här åren är mer än de flesta gör under en hel livstid.
Jag har börjat försöka pussla ihop mitt liv, läser journaler och dagböcker och försöker förstå. Inte för att älta och gräva ner mig utan för att jag behöver veta vad som har hänt, hur allt har varit -för att sedan kunna resa mig upp och gå framåt, ta till vara på allt jag faktiskt har lärt mig och använda det för att hitta andra vägar och våga leva mitt liv, göra allt det där jag har missat, se alla saker som jag vill se. Jag vill kunna tänka tillbaka och vara stolt över hur långt jag har kommit, och känna att det var värt all slit.
En dag kommer vi kunna tälta, kanske inte nödvändigtvis på gräsmattan utanför ett stort fult sjukhus, men på gräset vid en lägereld med gitarr och sovsäckar. Somna sent på natten och vakna av att solen skiner in under tältduken.
Jag vet inte hur jag med ord ska förklara hur viktig du är för mig. Det är du som gör att jag ändå kan tänka tillbaka på tiden i Sundsvall med ett leende, och jag har lärt mig så mycket av dig. Mitt i allt det sjuka hade vi någonting friskt, som längtade ut, och nu står vi här utanför metalldetektorer och äckliga rökrum. Det är en bit på väg, mot något bättre.
Grattis på födelsedagen, nu är du vuxen på riktigt och jag har inte ens ett dygn kvar som tonårsrebell. Det löser sig, sa Julia.
Grattis på födelsedagen!!
Jag satt och googlade (två månader sen typ) och hittade din blogg och fastnade, jag har läst igenom nästan hela.
Du är så duktig och du är en inspiration! Du har kämpat så otroligt! Det finns inte ord. Jag håller mina tummar att du ska orka fortsätta och att du ska få njuta av livet i många långa år.
Massor med kramar till dig!
Grattis!
Grattis i efterskott får jag säga eftersom jag läste det lite sent. Men dock ett grattis. Du är verkligen en kämpe
Du har livserfarenheter många andra aldrig kommer att få och med det uppskatta saker andra tar för givet.
Du har hela livet på dig att utforska och ta reda på vem Jessica verkligen är. Det är den roliga biten! Hela världen ligger framför dina fötter.
Älskar dig.
Grattis Smulan och J ...
Hej jag heter Joanna är är 23 år.
När jag var 14 år fick jag diagnosen Aspergers syndrom och nu bloggar jag öppet hjärtat om mitt liv med diagnosen och allt vad det innebär för att folk ska få mer förståelse och insikt för hur det är att leva med ett dolt funktionshinder.
Så besök gärna min blogg:)
kram
hurra hurra hurra
hoppas det är okej att jag har länkat till dig på min blogg. har följt dig ett tag, och bestämde mig idag för att starta min egna blogg.
men vart har du tagit vägen? jättelängesen du uppdaterade... blir orolig.
mvh
bells
Grattis i efterskott ! =)
Vart har du tagit vägen? Du fyllde 22 vad hände sedan?
Hej Grattis(!).
Kan känna igen mig i det där att "man är gammal på papperet", medan man inuti känns som 15-22 år, beroende på dagar och hur man mår.
Jag är 29 år men känner mig yngre mentalt. Men i kroppen har jag känt mig som 61 år och nu på senare tid har den åldern gått ner till ca 38 år! :)
Kämpa på även om det e svårt, jag vet. Kramar
Skicka en kommentar